Jaktscen, målad av Nikolai Semenovitch Samokish (1860-1944). Med Tsar Alexander III och hans hustru Zarina Maria Fedorovna

Dagens moderna Borzoi har anor långt tillbaka i tiden. Första gången den omnämns är i en fransk krönika daterad i början av 1000-talet, där det nämns att Anna av Kiev hade tre Ryska Vinthundar med sig till Frankrike, när hon kom dit för att gifta sig med Henrik I.

Kapitel 1
 
De inledande bilderna är med för att visa bakgrunden till den ras vi i Västvärlden kallar Borzoi. Rasens ursprung återfanns i Tsartidens Ryssland, och den äldsta rastandarden kan dateras till mitten 1500-talet.

Två Borzoi, Ramsden Reindeer och Ch Ramsden Romance från denna kennel kom till Norge, för att senare hamna i Sverige. Ramsden Reindeer var efter Ch Ramsden Rajah, houndgroup-vinnare Crufts 1910 undan Belle o' Marton, Ch Ramsden Romance efter Ch Ramsden Rajah undan Ch Miss Piostri.

Ungefär samtidigt kom två hundar från Ryssland till Sverige, Naletai och Tjaika importerade av P O Silverschöld.

 De sades komma från Storfursten Nikolai Nikolaevitch kennel Perchino. Deras härstamning har under den senaste tiden ifrågasatts av rasforskaren Sandrus Kozlov, från Tartu, Estland som hävdar att inga Borzoi med dessa namn fötts upp på Perchino. Vad som är sant är svårt att bevisa, så därför väljer jag att återge bägge versionerna, och lämnar öppet vilken version som är den riktiga. Vad man kan enas om är att situationen i Ryssland under åren efter den Ryska Revulotionen var kaotisk, och att härstamningen på Borzoi antagligen inte var prio ett under denna tid.
Alltnog, samtliga dessa fyra Borzoi kom att användas i aveln. De båda från Ramsden parades med varandra, och koncentrerade därigenom de utmärkta hundar som återfanns i deras bakgrund. En av tikarna ur denna kombination, Norgefödda Ch Vanja af Ulleberg, parades sedan med den från Tyskland importerade hanen Schadow Ozaroff. Även han hade Ramsdenlinjer i sin stamtavla, genom den till Tyskland exporterade Ch Ramsden Rainbow.
Den mest kända ur denna kombination, Ch Boris Romanowsky (bilder nedan) parade sedan Tjaika, en kombination som bl.a. gav Ch Natasha Godonoff samt Militza Godonoff, som kom att gå vidare i aveln.

Valpar och unghundar på Gull Matthisens kennel Romanowsky

 Tjaikas bror, Ch Naletai, parade i sin tur en syster till Boris Romanowsky, Vanja och i den kombinationen återfinns tiken Zowja Nikolaewitch i dagens stamtavlor. Här lades en stabil grund till vad man kan kalla en svensk linje i modern Borzoi. I nästa kapitel ska utredas vad som hände under åren med denna linje  fram till slutet av 1940-talet.

Kapitel 2

Båda dessa kombinationer Ch Eros Hassia-Militza Godonoff och Eros-Zowja återfinns än i dag i den ”Svenska Borzoilinjen” . Speciellt inflytelserik blev kombinationen Eros-Militza, då två syskon från denna kombination användes för att producera 1930-talets stora svenska Borzoistjärna, Ch Tarzan av Bråsta.
Tarzan var uppfödd av C A Larsson, och ägdes åtminstone under en period av Helga Wiklund, som under kennelnamnet av Trolliden hade en kull efter Tarzan och den tyska importen Knjaschna Wergei, en kull där två av tikarna kom att få fortsatt inflytande, Ch Natasha och Czarina av Trolliden kom båda att användas i aveln.

Mellankrigsperioden kom också att ge ett uppsving åt Borzoiaveln i Danmark. Bl a. genom konsthandlare Svend Hansen, som importerade några högklassiga Borzois. Den mest kända och inflytelserika blev tveklöst Ch Wladislaw Monasterium, som kom att användas flitigt i aveln, först i tyska världskända kennel Wergei, men senare också i Danmark. Han lämnade åtminstone en kull efter engelska importen Lava of Addlestone och senare även en med en dotter ur den första kombinationen. En son till Wladislaw hade också en kull efter Hrabraya of Addlestone.

Ett intressant sidospår är den hund som på 1940-talet exporterades från Danmark till USA,  Ch Midtfyns Boja. Han var intensivt inavlad på Wladislaw och kom i USA att bli far till åtminstone en kull, som gav storvinnande Ch Atamen of Alpine, en linje som senare kom tillbaka till Skandinavien genom kennel LeiCros moderlivsimporterade kull efter Nikolia of Obskaya.

Den linje som kallas för den ”Svenska”  är således resultatet av en stundtals extrem in- linjeavel på ett fåtal hundar från mycket framstående kennlar, namn som Perchino, Ramsden, Ural, Wergei och Addlestone. Speciellt inslaget från tyska Wergei-Ural, som i sin tur gick tillbaka till Perchino och Ramsden kom att bli mycket dominerande under mellankrigsperioden.
Att Sverige genom en försiktig neutralitetspolitik lyckades stå utanför de krigets fasor som drabbade större delen av Europa, bidrog säkert till att Sverige var det enda nordiska landet som kan tillskriva sig en kontinuerlig Borzoilinje alltifrån starten under åren mellan 1910-20.
Kennelnamn som ”Av Trolliden” och ”Av Vaktarbo” har under en period förvaltat dessa linjer och de sammanförs i en kombination gjord av Ingemar Torulf, kennel Bonnens, hemmahörande i Skaratrakten.

Att aveln var kontinuerlig är kanske en sanning med modifikation.
Det går inte att i dagens stamtavlor hitta en enda kombination gjord av samma uppfödare under hela denna period. Denna avsaknad av påverkan från en uppfödares tycke o smak i mer än en generation i taget kanske varit en bidragande orsak till att Sverige hade en mycket ursprunglig typ och stark genpol att arbeta med för de uppfödare som kom att starta under slutet av 1940 och början av 1950-talet. Signe och Axel Hallqvists kennel Ekhaga, Harriet Jägers Odessa och Barbro Blomqvists Borelands inledde alla sitt långvariga engagemang i rasen under denna period. Dessa kennlar kommer att behandlas i nästkommande kapitel.

För att se mer bilder, öppna dokumentet genom att klicka på "Dan Persson - Historia kap2" så kan du se bilder på de flesta av hundarna från kaptitel 2.

Kapitel 3
BORELANDS

Barbro Blomquist, som nu flyttat till Kungsbacka, gick själv aldrig vidare med kombinationen Gilgamesch-Natascha, utan gjorde en omstart med engelska importen Ch Sadia of Whitelies (Horst of Woodcourt-Zarena of Whitelilies). Hon förvärvades från Curnows Woodcourt kennel som tagit henne som parningsvalp

Woodcourt exporterade under denna period flera Borzoi till Sverige, bl. a. Ch Achilles of Woodcourt som importerades av Marianne Furst-Danielsson, känd Vinthundsdomare och uppfödare av Greyhounds under prefixet Jidjis. Achilles gick sedan vidare till Helga Wiklund i Stockholm, som själv importerade ytterligare tre Woodcourt Borzois, Astor, Bandana och Diadem of Woodcourt. Diadem var dessutom parad och födde tre valpar på svensk mark, men ingen av dessa har satt något spår i svensk Borzoiavel. De två som gjorde det, Sadia och Achilles bidrog med desto mer.
Sadia hade i sin bakgrund även tyska linjer genom Kismet v. Bergland, som importerats till England. Hon parades på kennel Borelands med Ch Odessas Boris, en hund som kom att sätta ett stort avtryck på svensk Borzoi. Boris var efter Ch Achilles of Woodcourt (kullbror med Sadias farfar Ch Apex of Woodcourt) och Nord Ch Zinja. Denna kombination gav bl a den mycket inflytelserika Borelands Carissima, en tik som exporterade till Fritiof Aamodt i Norge, och som parad med Ch Tichij Don Igor fick bl a. Ch Frimodts Frappant som på kennel Igorof gav ett mycket stort antal framgångsrika Borzoi både i utställnings- och avelssammanhang. I denna kull återfanns även Borelands Reila, som blev kvar hos uppfödaren

Reila var, enligt fru Blomquist, ”Den vackraste Borzoi jag fött upp” Hon ställdes ut två gånger och ”vann allt utom BIS” därefter skadade hon ett ben, vilket omintetgjorde ytterligare utställningar, men hon användes i aveln och gav, parad med Ch Ekhaga Rimski, Ch Borelands Aristo och Borelands Tanja, som gick vidare i aveln på kennel Ekhaga. Tanja var mor till kennel Murugis stamtik Ekhaga Erina och kan genom deras norska import Ch Marsja återfinnas i många av dagens stamtavlor.

Sadia of Whitelilies hade ytterligare en kull på Borelands innan hon övergick i kennel Ekhagas ägo. Denna kull med Ch Ekhaga Rimski gav Ch Borelands Ziga Mitjana och den mycket inflytelserika  Borelands Petrov som parad med Ch Ekhaga Gaselle lämnade ett stort antal Ch-s, varav två satt avtryck i framtiden, kullbröderna Nikolaus och Gorkij, men de ska återkommas till i ett annat kapitel.

Barbro Blomquist födde inte bara upp Borzoi, även hästar, kor, grisar och får, alla stambokförda finns på meritlistan. Kennelnamnet Borelands övergick sedemera i dottern Ulrika Lönnholms namn. Borelands övergick då till att föda upp  Norsk Buhund, dock utan någon mer Borzoikull även om planer fanns, då Ulrika köpte en Borzoitik från kennel Borzowski.

Kapitel 4
KENNEL EKHAGA

Signe och Axel Hallqvist startade sin uppfödning av Borzoi-Rysk Vinthund 1948. De var då bosatta i Arendal, strax utanför Göteborg och hade övertagit tiken Bonnens Roity, kullsyster med de mer kända Ch-syskonen Bonnens Fedja och Raija. Denna kull på kennel Bonnens förde mångfaldigt alla de kända namn från kennlar som Perchino, Ramsden, Addlestone, Ural, Hassia, och Wergei, som hade bildat den ”Svenska Linjen”.
Roity, som var vit med svarta fläckar (finns tyvärr inget foto) parades med Heimebergs Tzarewitch, en hane som var linjeavlad på Int Ch Wladislaw Monasterium.  Wladislaw gick i sin tur tillbaka på tyska Wergei-kenneln. Denna parning gjordes först gången1948, och det resulterade bl.a. i två Champions, Ekhaga Petrow och Jana. Tzarewitch-Roity hade 1949 en andra kull, även den gav två Ch-s, Ekhaga Czarina och Nadja. Roity hade också en tredje kull, nu efter en son till Heimebergs Tzarewitch som hette Koschaj. Denna kull resulterade bl. a. i Ch Ekhaga Olga

Nästa kull på kennel Ekhaga var en helsyskonparning mellan Ch Petrow-Ch Czarina, där den svenska linjen ytterligare koncentrerades. Kombinationen gav en Champion, Ekhaga Irina, men det var två andra systrar som kom att bli viktiga för framtiden. Ekhaga Roity på hemmakenneln och Ekhaga Kismeth Dascenca hos den i Stockholm belägna kennel Tichij Don.

Roity kom att paras med en hane från en annan Stockholmskennel, Ch Odessas Boris som var fallen efter engelska importen Ch Achilles of Woodcourt (han importerades av välkända vinthundsdomaren Marianne Furst-Danielsson, men övergick senare i Helga Wiklunds ägo). På mammasidan hos Boris återfanns hos Nord Ch Zinja, samma gamla svenska blodslinjer som var koncentrerade hos Roity.
Kombinationen Odessas Boris-Ekhaga Roity, född 1957, blev mycket lyckad, resulterade i fem champions, Rimski, Gordi, Nikolai, Sirocko och enda tiken Gaselle. Dessa fem kullsyskon blev vid ett tillfälle BIS uppfödargrupp på SKK Göteborg. Rimski och Gaselle blev kvar på Ekhaga och kom att få stor betydelse för svensk Borzoiavel. Även Nikolai användes i avel, på norska Kennel Frimodts, men den linjen dog tyvärr ut.

Ekhaga Rimski användes av kennel Borelands för en kull med engelska importen Ch Sadia of Whitelilies. En av valparna i denna kull, Borelands Petrov kom att få en stor roll i Ekhagas fortsatta avel.
 Så gjorde även Ch Sadia of Whitelilies, som efter ett par kullar hos Borelands övergick i Ekhagas ägo. Hon hade också där en kull efter Rimski, som bl.a. gav Nord Ch Ekhaga Dan och Ch Ekhaga Irja. Irja kom att spela en stor roll i framtiden, genom en kull med Igorof Ialmar, där kennel Don-Cosackens första Borzoi, Int Ch Zero återfanns.

Rimskis kullsyster Gaselle hade åtminstone tre kullar på Ekhaga, alla efter Borelands Petrov och således en linjeavel på kombinationen Odessas Boris-Ekhaga Roity. I den första av dessa kullar föddes 1962 sex valpar, fyra av dem blev champions. Int Ch Ekhaga Raija var den mest framgångsrika, och hon lånades så småningom in för en kull på Ekhaga. Hon parades med sin far Borelands Petrov, således en ganska kvalificerad inavel. Det blev två valpar, varav den ena, Ch Ekhaga Tatijana visades på utställning

När kombinationen Borelands Petrov-Ch Ekhaga Gaselle upprepades 1965 innehöll kullen två hanar, som kom att få desto större betydelse. Int Ch Ekhaga Nikolaus, som ägdes av Monika Wall, kennel Tzar, blev matchad på utställning och var en storvinnare över hela Norden. Han var också ganska flitigt använd i aveln, med flera kullar både i Sverige och Finland och hans namn återfinns än idag bakom Borzoi över hela världen.

Värt att nämnas i sammanhanget är den enda kull Borzoi som föddes upp av den inom rasen världsberömda El Khyriakenneln. Kullen var en ren linjeavel på ovannämnda Ekhagakombination, där syskonen Nikolaus och Ekhaga Bijou återfanns i andra generation. Där var tre Champions i kullen, två av dem gick vidare i avel, Nord Ch El Khyrias Vaskresenja blev stamtik på kennel Majorows och brodern Ch El Khyrias Matltchik (äg. Jan Malmsjö, uppvisare Magnus Hagstedt!) blev använd av Tichij Don och gick vidare genom Ch Tovarisjtjs Polar.

Den andra brodern som kom att sätta spår är inte alls lika känd, Ch Ekhaga Gorkij var betydligt mer sparsamt utställd, och i aveln endast använd av sin ägare, Inga Gullquist som utan kennelnamn födde upp två kullar i en ren Ekhagakombination Ch Ekhaga Gorkij-Ekhaga Kalinka. Från den första kullen blev det tiken Mirioschka, som gick i avel. Hon köptes av Steve Little från Kanada som så småningom slog sig ner i Schweiz och startade sin kennel Northland Hounds med en kull efter Mirioschka. I andra kullen blev det  Ch Tatijana som blev stamtik på kennel Yermoloff, där hon hade två kullar som fortfarande återfinns bakom denna kennels uppfödning.

Kennel Ekhagas sista champion var Int Ch Ekhaga Saritza, ägd av kennel Dalom. Hon fick tyvärr inga valpar utan det blev två ur den allra sista kullen på Ekhaga som kom att få betydelse för framtiden. Tidigare nämnda Ekhaga Kalinka, som mor till stamtiken på Yermoloffs och och hennes syster Ekhaga Piroschka (Ch Korotai Krasivyj Aleksei-Sundhems Arista) som mor till en kull valpar samuppfödd mellan Murugi och Ekhaga. I denna kull återfanns bl. a. den av Murugi ägda Ch Podjajka, Årets Borzoi 1977, samt hennes bror Chodlik, som var far till Yermoloffs första kull.

Svårt att kort sammanfatta Ekhagas uppfödargärning, kan bara konstatera att de under sina mer än 20 år med borzoi konstant producerade borzoi av hög kvalitee, och att det är tveksamt om den ”Svenska linjen” skulle överlevt utan det arbete som Signe och Axel Hallquist la ner under så många år.